Då jag väntade barn uppmanades man att sjunga för sitt barn. Det gjorde jag. Jag sjöng för hela min omgivning. Det har jag alltid gjort. Barnet i magen fick dagligen höra min nynnande sångstämma och alla sånger jag sjöng.
Idag träffade jag en person som högläste för magen. Och jag tänkte …
… att den där lilla därinne får skriftspråkets klang och rytm och rösten som når in når in med en osynlig grammatisk struktur, en texttalande röst där skriftspråket springer före och presenterar världen utanför. Rösten som är därutanför ger något till det ännu ej födda barnet: Sin röst. Sin röst. Sin röst.