”Generationen som skapade datasystemen håller på att pensioneras. Ibland kliver vi in någonstans där man pekar ut en gråhårig typ i något hörn: Där sitter Peter, han är den ende här som vet hur allt funkar.”
Jag läser nu Joris Luyendijk ”Simma med hajar, en resa mot finansvärldens innersta” utgiven av Natur och Kultur, 2015.
Jag försöker svalka mig med Lars Lerin och hans bok om Axels tid, en livshistoria som ”tecknar samtidigt ett porträtt i ord och bild av ett samhälle och en tid som nu är borta.” Långt ifrån finansvärlden syns tiden för bruket i ord som: rallvägarna, kvarn, spiksmedja, värmeverket, hejaren, flintstampen och brandklockan.
Likafullt så slår det mig att det är få som vet hur ett bruk fungerar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
