Jag samlar skönlitterära berättelser om lärare, skola, elever och annat som relaterar till skolan. I Gun-Britt Sundströms ”Maken” En förhållanderoman, 1976 läser jag:
Varje morgon känner jag mig full av tillförsikt, varje eftermiddag matt och förvirrad. Jag är pliktmedveten och förberedd in i minsta detalj när jag går till klassrummet, jag har arbetsuppgifter färdiga och jag vet precis vad jag ska säga. Men så fort eleverna är med blir allting så rörigt. Att låta dem göra grupparbeten på egen hand förefaller ju vara en bekväm metod, i själva verket är det ett gigantiskt arbete redan att få dem att dela in sig i grupper – den vill vara med den och den vill inte vara med den och vill inte alls ha den uppgiften. Demokrati? Ha. Valet står mellan kaos och diktatur.
Och nog för att de antecknar allt jag säger som om det intresserade dem, men lägger de d
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
