Telefonförsäljarens röst

Postat den 22/07/2010 av Anne-Marie Körling

Samtalet var försäljarens. Jag lyfte bara på luren. Rösten var automatisk, med en fart som inte tog pauser, och med en tonfall som inte liknar någon naturlig alls, och ändå var den mänsklig. Den retoriska frågan lyckades jag pricka in och ta mig förbi och för ett ögonblick förändrades rösten och blev mänsklig och tonfallande, sann, för att sedan ta fart igen. Mina nej avbrottade ned alltsammans och jag lade på luren. Då hade jag räknat att rösten uttalat mitt namn 14 gånger.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Berättande och röstläge
  2. Gratulera en nittioåring…
  3. Talspråksförklaring – min klänning
Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Telefonförsäljarens röst

  1. Morrica skriver:
    22/07/2010 kl. 8:38 f m

    och i andra änden satt en ung människa som än en gång förtvivlade över utebliven provision och bekymrade sig över hur pengarna skulle räcka den här veckan.

    Nej, inte för att ge någon dåligt samvete, absolut inte (eller jo, regeringen kan gott ha lite dåligt samvete över hur de viftar undan ungdomars utsatta situation), det är inte mitt syfte. Men kanske lite perspektiv. Den omänskliga rösten har ju också ett ansikte, och möter många som hånar och är otrevliga. Jag tror du var trevlig i ditt nej. Det gör stor skillnad.

  2. Anne-Marie skriver:
    22/07/2010 kl. 8:43 f m

    Ja, jag vet om detta. Jag var trevlig, finns ingen anledning till otrevligheter, men det är synd om bägge parter. Mest sympatiskt hade det varit om rösten fortsatt vara empatisk, vilket personen i fråga var. Att det är ett jobb och att det handlar om pengar – jovisst. Anne-marie

  3. Plura skriver:
    22/07/2010 kl. 9:19 f m

    Oj, jag hinner inte lyssna. Är en sådan där besvärlig människa som tackar och slänger på luren mitt i deras försök till fortsättning. Plura

  4. Helena von Schantz skriver:
    22/07/2010 kl. 5:54 e m

    Det är sådana gånger man önskar att man hade ett kortare namn. Jag tycker telefonförsäljning är en omoralisk företeelse som bör bekämpas. Inte minst för Morricas unga människors skull. Min dotter var en av dem några minnesvärda månader.

Kommentarer är stängda.