Söndagen

*******

Diktord av mig!

***

Söndagen breder ut sig och lovar ingenting.

Jag lovar söndagen ett innehåll.

***

Kaffet är svart, tidningen är trycksvart.

Trots ljuset.

***

Tystnaden är stor idag.

En och annan ton skär igenom.

Som om.

***

Vi talar väder.

Och så släpper vi det.

***

Barnen klampar in i mina minnen.

Vuxna får de vara någon annanstans.

***

Självförtroendet gungar hit och dit.

Och ett for det ned i diket.

***

Bordet avslöjar en gammal måltid.

Fläckarna går inte att få bort.

***

Snigeln kan aldrig vara helt utanför.

::::::::::::::::

******

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

7 svar på Söndagen

  1. Plura skriver:

    Vad är det för melodi på den sångtexten? Plura.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Nu förstår jag inte.

  3. Kristina skriver:

    Dina ord förgyller min söndag, härligt

  4. Plura skriver:

    Lät som en text skriven av farfar fast av dig.

  5. Anne-Marie Körling skriver:

    Mina diktord, ingen annans, A-M

  6. Plura skriver:

    Visst är det din text, något annat tänkte jag inte på. Snarare att du har ett påbrå. Plura

  7. Anne-Marie Körling skriver:

    Hi hi – ibland vill jag förneka mitt arv och värnar om min självständighet. Om jag vill ha en femöring – farfars sång – så har värdet förändrats. Skulle man kunna säga. Farfar skulle le om han läste det här. I rummet sitter just nu en liten människa och dricker kaffe – inte stort äldre än en treåring. Hi hi

Kommentarer är stängda.