Skolans traditioner

Det var nog smärtsamt att bryta upp från jordbrukssamhället till industrisamhället. Det krävdes nog en hel del av människorna, yrkestillträden, nya synsätt och möjligheter. Det gör ont att saker och ting förändras. Men förändringar gör en aning ont. Det går inte annars. Man måste lämna något, kanske tvingas man till det, och kanske vill man förändra och hoppas på något nytt.  Skolan måste återinta någonting något som gick förlorat men som måste återerövras – tron på innehållet.  Det är skolans möjlighet. Och då vi nu har lämnat industrisamhällets samhällssyn så bör nog skolan också lämna den undervisning och människosyn som hörde till den. Jag tänker på framtiden och den mycket stora kommunikationen som möjliggörs. Ja, det vill säga om människorna får redskapen: språken, tilltron, kreativiteten.

Det här inlägget postades i Verkligheten. Bokmärk permalänken.

1 svar på Skolans traditioner

  1. Plura skriver:

    Det gör ont när knoppar brister.

    Det är inte bara industrisamhället vi lämnar bakom oss i ett nafs också tjänstesamhället. Vi är med stormsteg inne i kunskapssamhället. Det är därför skolan är så viktig och behöver bryta upp från gamla synsätt. Jag hejar på av bara den Anne-Marie. Plura

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.