Bästa elever en gång,
Kanske kom ni hit med ett annat språk. Ett språk som vi svenskar inte kan tala men som vi behöver för att göra oss förstådda när vi söker kontakt med människor som talar det språk ni kom till oss med.
Nu har ni tillägnat er det svenska språket och det genom skola och egen drivkraft. Kanske har ni varit översättare till de därhemma, kanske suttit på en stol hos försäkringsbolaget och översatt det svårbegripliga språk som talas där. Jag ber om ursäkt för att vi inte bättre förstod att barn inte ska behöva förstå allt det som vuxna måste kunna och veta. Jag minns en liten åttaåring som frågade mig vad arbetssökande betyder. Det var ett långt ord för en liten och mycket ansvarig person. Jag fick utbilda i svenska på flera nivåer trots att barnet var litet och helst ville leka som de andra barnen.
En annan av er, låg och läste svenska under kvällarna, så att föräldrarna tänkte att den svenska skolan kräver mycket av ett litet barn. Det blev tillsägelser om att släcka lampan för att sova. Nästa dag kom eleven och bad om att få låna en ficklampa. Det svenska språket behärskade hon snart.
Jag minns er när ni var elever för länge sedan. Ni gick i årskurs ett, två … fyra och fem. Några av er sökte upp mig på rasterna för att få hjälp med läsningen och tips om vad att läsa så att svenskan blev bättre och ordförrådet större.
Jag minns när ni berättade om vad ni skulle bli. Det var läkare, tandläkare, advokater, busschaufförer och lärare. Någon ville bli författare för det var så roligt att skriva. När jag sist var hos tandläkaren var tandläkaren från ett land långt ifrån. Utbildad i svensk skola och så vidare till studier som de tidiga drömmarna lett till.
Jag vill behålla er här. Inte äventyra er framtid med ovisshet, utan med hopp.
Anne-Marie Körling
Böcker jag har läst 2026: