På mitt arbete hör jag en röst som kvittrar vänligheter hela dagarna. Det är så smittsamt. Rösten letar sig in i alla rum. Kanske för att jag hör den och uppmärksammar den där jag sitter och läser det senaste som Malmö Högskola skrivit.
Den som jag tänker på vet inte om att det är trevligt att höra den här rösten. Men så är det med människor. Vi är för tysta om det vi tycker om. På måndag ska jag berätta det. Kvittra tillbaka lite glädje.