Människans kind

Det är många tårar som rinner runt mig. Och jag tänker. Det behövs värme. Filtar. Tekoppar. Varma buljonger. Tystnad. Mottaganden. Det är tårarna som ska rinna. Rinna igenom, forsa fram, stilla sippra ned för kinderna.

Det ska inte fångas upp någonting. Det ska vara intill alltsammans.

Och alltid, alltid, räcka sin hand över nätet, genom telefon, ut i det okända och lägga det på den kind som behöver.

Vi är människor. Människor.

Det här inlägget postades i Sorg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.