Jag tycker om …

• sammanhang.

• ord som springer fram och skapar meningar och brobyggen.

• Bruno K Öijer för att orden skakar om mig och gör mig berörd.

• Tomas Tranströmer som  är min eviga ledsagare då mörkret ibland lägger sig över och med vars ordfilt jag kryper under och in i.

• Jag tycker om mina kontakter på nätet, via bloggarna, via twitter… via sociala medier som ibland har varit min stora värmekälla då andra vindar varit alldeles för iskalla för mitt väsen.

• Jag tycker om de människor som ser på mig nyfiket och vill gå lite bredvid, för då får jag se lite nyfiket också, på den som går där intill och som ger mig infallsvinklar och omtankar, visst motstånd och några fler infallsvinklar.

• Jag tycker om choklad och kaffe och kan gråta så där vackert över att jag genom mina ord och träder fram och blir en människa.

• Jag kan försvinna in i mina tankar och ruskas om av en hand på en axel och att jag alltid, alltid har en människa på min axel, som alltid viskar mod i mitt öra… gå Anne-Marie, gå på och vidare… fortsätt… gå och tro fullt ut på det du gör…

• … och alltid dessa barn! Alltid dessa stora, stora barn!

• Jag tycker om det ovanliga och tänker att vi måste tillåta varandra att göra fel, sätta kommatecken för att vi vill vara med, att gunga gungbrädor fast vi nyss fyllt 68 år och att alla känslorna får ackompanjera våra livsberättelser.

• Jag tycker om…

Idag vinglar jag ut på nya ben ut i en ny tid. Jag tänker på Vygotskij. Hade han levt idag så hade jag sökt upp honom. Nu söker jag mig in i hans tankar via hans ord. Jag lyssnar till det jag förstår. Och tänker alltid

– Idag är nu och imorgon kan jag göra om och annorlunda, pröva nytt och försöka igen.

Vissa ord räds jag: Jante, begränsningar, infrysningar, snåltystnad, verbal abuse och sådana saker som ingen människa kan få växtnäring ur. Inte en endaste en.