… och jag tänker på taxichauffören jag reste med sist. Jag talar alltid med taxichaufförer. Jag gillar deras syn för oss människor som kommer in i deras bilar. Jag undrar alltid hur det är från deras perspektiv.
Återigen kom jag in på min farfars sång, den som kom till Turkiet någon gång för många, många år sedan. Nu är den så populär i Turkiet. Då taxichauffören var ung, med rötter i Turkiet kunde jag inte låta bli att fråga och började sjunga.
– Ha, Ha, de där är toner med respekt i, sa han och körde vidare mot Lidingö. Du vet – den där sjunger vi då det är fotboll. Alla sjunger den, det gör man för man är turk och håller på sitt fotbollslag.
– Men, men, det är min farfar som skrivit den, vinglade jag en aning på rösten.
Killen som var ung, vände sig mot mig och räckte mig näven.
– Du, det här ska jag berätta för alla min polare… fattar du…. det handlar om respekt.
Med ens tänkte jag på hur vi vandrar in och över gränser. Vi byter och delar med oss vi människor. Ingen kan tro sig bättre än summan av mötet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
