Fönstershoppa – det gjorde jag som barn

Jag minns när jag var liten och allting tog slut på Söndagarna. Det var en spännande tid. Man slog ihjäl tiden med att göra andra saker än att gå i affärer. Man fönstershoppade. Det betydde att man gick och låtsashandlade. Alltså dt var nog barn som ägnade sig åt dylika saker. Man lekte att man hade ungefär 100 kronor (så är det: man förstod inte bättre än att hålla sig inom rimliga ramar även om man fantiserade, även fantasin har alltså sina begränsningar och det är ju lite märkligt eftersom man kan fantisera om att ha mer pengar än just 100 kronor, det går ju att fantisera om att ha 300 kronor eller 500 kronor om man ändå är i farten att fantisera. Jag fortsätter att skriva om fantasins begränsningar än att prata om fenomenet fönstershoppa. Det är ju väldigt gammaldags att ens tänka sig att man kan tillåtas shoppa utanför själva affären. Det ger ju inga pengar eller klirr i kassan, och så bestämde man sig för att också ha affärsöppet på söndagar. Det hade alltså varit bättre om barnen hade fått hålla sig till sina barnområden och inte fantisera så mycket om vad man kan handla för en 100-lapp).

Jag kom av mig i mitt skrivande. Jag tror det hände något i själva parentesen.

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

4 svar på Fönstershoppa – det gjorde jag som barn

  1. Jan Lenander skriver:

    Jag genomför ganska många övningar där jag behöver locka fram elevernas kreativitet och en stående lärdom är att man måste införa olika begränsningar för att fantasin ska flöda. Det är fascinerande hur ett reducerande av möjligheter kan få elevgrupper att fullständigt explodera i fantasirikedom.

  2. Lina skriver:

    Åh, så härligt att få följa med på denna lilla resa! =)

    Visst är det så att det ofta är just (rimliga) begränsningar som sporrar kreativiteten?

  3. Anne-Marie Körling skriver:

    Det är roligt Jan, alltid då eleverna blir och kan genomföra det innehåll vi ger och skapa något större, Ha en vacker dag. A-M

  4. Elisabeth skriver:

    Du tar upp något som är väldigt viktigt. Detta att i drömmarnas land få leka och fantisera.Läste i Dagens Nyheter om hur många föräldrar idag känner sig pressade av sina barn för att de måste säga nej till prylar när ekonomin tryter. Det finns något värdefullt att inte alltid ha råd, att få längta, att kämpa (i rimlig mängd)…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.