Moskva, flygplatsen och Vygotskij

I brist på andra pratar jag med mig själv. Jag har yviga pedagogiska gester och fingrarna dansar fram över tangentbordet. Nej, Vygotskij fann jag inte riktigt där jag var men Vygotskij finns där jag är. Jag pratar om det jag tänker eller pratar mig till mina tankar, skriver det jag skriver för att förstå och tänka. Att ni läser här är en glädje för mig. Men också en Vygotskijtanke. Vi blir till här och nu!

Det här inlägget postades i Vygotskij och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.