Skuttar omkring… och ler…

Jag är nog fånig. Är så glad. Lite löjligt vänlig mot de flesta. Jag tror det beror på att jag är … glad! Om man är glad så smittar det av sig sägs det . Men icke sa Nicke idag –  Jag log mot en okänd tant på pendeltåget… hon hade tagit en spruta om glädje… hon såg inte så glad ut alls… jag log mot en ettåring… till och med vinkade… ettåringen började gråta… jag log mot en vän som jag fikade med…hon var ledsen och trött och tyckte jag skulle lägga av med att vara glad… jag log mot min gamle man… men han var bekymrad med sitt och såg mest frågande ut… jag log mot ICApersonalen i ICAaffären… men de hade redan stämplat ut mig som kund… och hann inte se mitt glada ansikte… nu är jag ensam hemma… jag ler mot raportstudiomännen i TV-rutan… men ack nej… inte ville de heller le tillbaka. JAG SA JU ATT JAG VAR FÅNIG. Jag inledde med de orden. Om du nu har ansträngt dig att läsa igenom allt detta så gratulerar jag dig! HURRA!

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Skuttar omkring… och ler…

  1. Mib says:

    Hej, kikar in och hittar en intressant blogg =din. Skriver då och då nåt lite ”pedagogiskt” eller filosoferande inlägg på min blogg men det är sällan nån kommenterar just de inläggen så oftare blir det om min annorlunda familj istället. Fler kommentarer blir det i de inläggen också, men jag försöker blanda.
    Jag jobbar som specialpedagog fast med ungdomar och vuxna, men är väldigt intresserad av barn också och lärandemiljöer öht förstås.
    Titta in om du har lust! Jag ska definitivt kolla oftare här 🙂

  2. Jeanette says:

    Jag ler! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *