Alltså jag tänker lite på Strindberg där jag går längs vattnet. Han skrev något om att hans eld var den största. Jag går fram och frågar den cigarettrökande yngligen om han tänkte så om sig själv:
– Är din eld den största, frågade jag en aning försiktigt.
– Min eld … alltså talar du om något inre … svarade yngligen.
– Ja, jag talar inte om den lilla glöd som syns i på din cigarett, replikerade jag.
– Eld, eld, eld, fattar inte riktigt vad du menar… är det något inre … något man brinner för… undrade den unge mannen.
– Ja, är din eld större än Strindbergs? fortsatte jag.
– Alltså jag har inget inre, allt jag har sitter utanpå! svarade ikonen.
– Aha, svarade jag. Sen sade jag inget mer.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
