Underbara dag i mitt klassrum

KÖRLING ÄR FÖRVÅNAD PÅ T-CENTRALEN I STOCKHOLM! MAN FÅR VARA FÖRVÅNAD!

KÖRLING ÄR FÖRVÅNAD PÅ T-CENTRALEN I STOCKHOLM! MAN FÅR VARA FÖRVÅNAD!

Jag åkte till mitt arbete klockan tidigt, tidigt. Sen klockan något senare så städade jag tillsammans med en elev som rymt från en lektion. Eleven och jag dammsög, plockade böcker och så hade det gått några minuter ytterligare på dagen, sen rusade eleverna in, då rusade jag ut, för jag skulle inte ha lektionen. Jag ringde genast till skolinspektionen – kan ni komma och inspektera mig! Jag kräver det!

Därefter sprang jag ned i källaren med min fina vaktmästare. Där hade jag gömt alla mina böcker som jag fått i gåva av mitt välvilliga och generösa bokförlag. Jag grävde gladeligen i alla lådor medan vaktmästaren vaktade så att jag inte tog med mig de fina nya borden som också stod i källaren. Därefter fick vaktmästaren bära fyra lådor till mitt arbetsrum, jag hade fått ryggskott efter att ha böjt mig över boktravar och lyft på fel sätt, sådant straffar sig, sedan ringde det in och jag sprang som en dåre genom alla lokalerna, in i mitt klassrum där jag skrek – nu läser vi ungar! Det gjorde vi, men sedan gjorde vi också väldigt allvarliga matematikuppgifter och en elev skrek – jag vill inte – och då skrek jag – du måste! För ibland måste man skrika så också. Sedan gick jag nästan hem. Nej, jag gick in i personalrummet och gav bort fina böcker till en väldigt snäll kollega som brukar köpa godis till mig. Sedan gick jag hem… klev inte av vid rätt station utan hamnade i T-centralen… jag läser en fruktansvärt bra bok om en kvinna som levde tillsammans med en elak man som inte alls var särskilt snäll … och vips hade jag åkt förbi min station.

Jag satte mig ned vid ett t-centralen-fik som i all hast gjorde mig en kaffe-latte (engångspapperskopp – har de inte läst om Köpenhamn), den satt jag och smuttade på och såg ut över människorna och tänkte…

………………………………  hoppas de tänker på att vi bara har ett jordklot…

men de människorna flesta stod och tittade på den elljusföränderliga julgranen som hängde och strålade i mitten. Jag insåg konstigt nog att jag älskar just tågstationer. Jo, jag älskar tågstationer. Man kan tänka att man ska bli hämtad, att man ska resa iväg, att man … men så var det inte just nu… utan skoldagen var slut och jag tittade en stund på en julgran. Sen åkte jag hem!

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten and tagged . Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.