Atlantkusten och landremsan – sköna ord

Orden följde mig på resan:

  • atlantkusten
  • kustremsan
Och jag ser ut över det oändliga havet och hör tidens vatten slår, vattnet nuddar mina fötter. Jag älskar horisonten. Den må vara horisont i en människas liv, ett mål som hägrar och dit båten ska fara för att upptäcka att horisonten flyttar sig och flyttar sig. Och vågorna …
Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Atlantkusten och landremsan – sköna ord

  1. Eva-Britt skriver:

    Stränder
    är det som händer
    när havet vänder.

Kommentarer är stängda.