Mellan!

Jag håller ett alldeles nyfött barn i mina händer. Den lilla foten kniper om något osynligt. Varje andetag syns som ett mirakel. Utanför fönstren blåser världen ofattbar stor. Norge är en drabbad nation. Och med det nya livet i mina händer ligger frågorna där också – hur ska vi leva ihop? Hur ska vi göra världen tillräckligt god?

Det här inlägget postades i Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.