Den osynliga energin – klimatet och lärandet

FÖRSIKTIGHET!

FÖRSIKTIGHET!

Klimatet lever vi i. Jag minns då jag fick ta del av hur  KTH studenter funderade öppet kring energibegreppet och verkligheten – och detta mitt i verkligheten: Gallerian i Stockholm – och då tänkte jag hur ofta vi måste använda något fysiskt för att omvandla till energi: Olja, kol. Det osynliga som vi har i det mesta: energin i vår rörelse (tänk om man kunde generera människornas rörelse i en Galleria och omvandla den till den el som driver samma Galleria?), tänk om solens strålar verkligen togs till vara och blev en annan form av drivkraft än att värma upp oss frusna, tänk om vindarna fick vända och vrida på uppfångare och omvandlas till något kraftfullt i ett elnät.

Jo, jag vet att det äger rum. Men jag inser att vi människor måste kunna hantera saker och ting rent fysiskt, vi kan se oljan, kolet och därför tar vi det i första hand, det vi inte kan ta på det avfärdar vi. Ibland är väl det samma sak som skolan ibland gör då det gäller det lärande som sker utanför skolan och den bok vi sätter i händerna på eleverna. Det vi inte ser (kanske i det lärande som eleverna ingår i utanför skolan, eller inne i deras huvuden) är inte lika kraftfullt som det vi ser (den fysiska boken och det vi ser av skrivandet eller uppgiftsgörandet).  Kanske är det detta som gör att skolan inte tar tag i den digitala verkligheten och förstår hur och hur den ger lärandet energi.

Förlåt mig också min okunnighet, jag kan väldigt lite om klimatet!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Autodidakten, Jordklotet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.