– Vem är du? frågade någon mig.
Tja, vad ska jag svara på det. Ärligt talat så är jag den jag är. Ibland si och ibland så. Jag gillar saker och ting och vissa saker gillar jag mindre. Om jag är utan min kamera känner jag mig naken. Är jag utan min portmonä känner jag mig pank. Jag äter det mesta säger jag men det är i själva verket inte alls sant. Jag petar bort röd paprika och tittar ibland alldeles för misstänksamt ned på tallriken som om det som låg där vore mindre ätbart. Jag är en aning nyfiken, föddes sådan, och det har inte gått över. Någon sa att livet kan pågå just här men runt hörnet pågår det också för fullt. Varför inte titta lite här och där? Jag tycker om att resa vilket blev följden av att jag föddes nyfiken, jag åker oftast buss och tunnelbana och ibland med flyg och tåg. Det beror helt och hållet på vart jag ska och det brukar inte vara dit näsan pekar. Litteratur har alltid varit en skatt. Jag gillar ord som skuttar omkring i mitt meningsskapande. Ibland får jag ord från andra, ibland hittar jag på egna. Jag har under mycket lång tid använt ordspråk felaktigt. Jag trodde att björntjänster var bra saker och ting. Därför erbjöd jag folk sådana. Vilket fick sina konsekvenser. Jag gillar att grubbla på konsekvenserna. Det är nog därför jag är lärare. Vad händer när jag undervisar på detta vis? Vad händer inte då? Lärare, ja, det är jag. Det är jag nog för att jag aldrig kan sluta undra, fråga och tänka. Tänka … sig!
Jag har just skrivit ett inlägg om forskare och så beskriver du dig själv som … forskare. Jag tror att man måste vara forskare som lärare. Ständigt söka svar på nya frågor och se frågor där andra ser svar.
Så är det att vara lärare. Tack för väldigt fina ord Helena. A-M