Rusa, rusa, rusa …

… ibland är det så då man vaknar. Man kastar sig ur sängen. Rusar mot kaffebryggaren. Kastar strumpor hit och dit. Hittar inte böckerna som man skulle ha med sig … va sjutton … och tandborsten… klockan tickar så fort. Man rusar in i dagen! I en oönskad takt.

This entry was posted in Verkligheten. Bookmark the permalink.

One Response to Rusa, rusa, rusa …

  1. Plura says:

    Verkligen. Speciellt händer det när man ska iväg någonstans. Då verkar inte tiden räcka innan man måste sticka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.