Det är svårt att skriva om kärlek på beställning tänker jag. Kungabarnet gifter sig och kärleksdikterna ska skrivas. Om jag skulle göra ett försök att skriva en kärleksdikt på beställning måste jag hämta all näring ur mig själv. Kärleken kan inte förkläda sig i annat än det ärliga.
Ur djupet av mitt hjärta, mina levande minnen och de gånger jag själv upplevt den – där har jag mina ords källa. Allt handlar om riktningar. Samtalets riktning. Viljans riktning. Rösternas riktningar. Lyssnandets riktningar. Det är dessa riktningar som ger kärleken dess kraft. Det är inte innehållet i de svåra samtalen som skapar skiljevägar, det är inte frånvaron som förgör kraften, det är inte vägarna ifrån som skapar oreda, det är inte långtifrån som skapar avstånden. Det handlar alltid om riktningar, om inställningarna i den inre tekniken, hjärtats gps, och vetskapen att man alltid hittar hem.
Det handlar alltid om riktningen. En hand letar sig fram till en annan hand. Båda händerna griper om och flätar sig samman.
Det är kärleken!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Fina ord i rörelse på din blogg.
En väldigt, väldigt vacker och
”robust” betraktelse.
Fin
”som pärlan innerst i lakritsremmen”
(en boktitel jag noga synade i
sömmarna idag)
Hej!
Tack!