– Jag måste prata om det jag lär mig! Kan jag få prata med dig? säger någon. Och jag svarar självklart. Det betyder nog att jag träder in som en lyssnare. För den som pratar pratar sig till förståelse. Den som redan finns där inne i elevens inre men som ännu inte mött någon mottagare. Jag ler mot Vygotskij. Jag brukar tänka så!
– Ja, svarar jag.