Jo, man bad mig publicera detta på bloggen,
och nu har det gått några dagar sedan Jan och jag
uppträdde för en hel myndighet och massor av experter.
Jan och jag vi gjorde ett litet spontant
stycke teater där vi summerade, konstruerade,
formulerade, inkluderade och fabulerade
kring något vi alla hade varit delaktiga i.
Jan och jag får fortfarande hyllningar
för vårt lilla stycke.
Det tycker vi var bra.
För då man står där har man förlorat
hela perspektivet på vad det är man gör.
Det är bara att ro båten i land!
Anne-Marie
Visst är det så när man är stepphöna….
Det gäller att leverera på scen utan att man har en aning om det var lyckat!?
Först när applåderna och de stående ovationerna kommer får man kvittot på att man än en gång lyckats!!!
Och det verkar du och Jan gjort.
”Jan”?
Hmmmmm… Detaljer!!!!!
Nej- inte Jan Björklund! A-M