Om supermoderna klassrum: Man tager vad man haver

– Näe, jag har aldrig haft ett supermodernt klassrum, sa jag. Aldrig någonsin haft interaktiva whiteboards eller kanoner och nätanslutning.

Med ens kände jag mig ålderdomlig. Mina klassrum har varit utrustade med en lärare och med en hel hoper elever. Mina klassrum har haft de där gamla kartorna som man drog ned med en speciellt neddragare. Mina klassrum har varit pennornas och papprenas klassrum. Men det har aldrig bekymrat mig. Det jag inte har orkar jag inte vara besviken på då jag är med eleverna. Jag har undervisat om nätet, jag har undervisat om mobilens text och ansvarstanken kring det man skriver till den man skriver, jag har undervisat med kartorna och skillnaderna utan att kunna visa dem. Eleverna är kreativa. Det är läraren också. Man tager vad man haver och man gör banne mig det mesta av det man har.

Det unika i klassrummet är mötet mellan lärare och elev och ett innehåll. 

This entry was posted in Pedagogik, Pedagogiska miljöer. Bookmark the permalink.

3 Responses to Om supermoderna klassrum: Man tager vad man haver

  1. Pingback: Mötet mellan lärare och elev och ett innehåll. « Jans Syrliga KaramelLer

  2. Celestine Ndifor says:

    Hej, har du hört om sitting loop…dvs…möbleringen så att undervisningen fungerar optimalt…hur skulle du möblera en klass så att man lever upp till de förväntningar som Lgr11 har såsom att sitta i små grupper (för diskussioner eller kursmål – samtala) ?

  3. Anne-Marie Körling says:

    Hej Celestine, jag tycker att rummet ska bära möjligheterna till undervisning, därför måste vi få en möjlighet att utbilda oss i klassrumsorganisation, alltså en lärandeorganisation. A-M

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.