Jag arbetade en gång på Polar Music. Det berättade jag aldrig om. ABBA var jättestora och allt jag höll allt hemligt. Några få visste om var jag arbetade. Jag minns tiden med värme.
Den laganda som fanns i detta musikhus har jag sedan aldrig upplevt. Jag lärde mig massor om hur arbetet kunde göras demokratiskt, exempelvis läste alla anställda varje morgon ut- och ingående post. Det var ett arbete om en timme men gjorde att alla kände till allt som hände på företaget. Jag funderar över hur twitter, email och bloggar hade fungerat för oss där. Nåväl. Arbetsuppgifterna var utmanande och familjen generös mot sina anställda.
Och det handlade om musik. På mitt bord fanns alla noter, all notutgivning samt produktion av böcker av bland annat Hasse Alfredsson och Tage Danielsson, Povel Ramel och Evert Taube. Där fanns också vispoeterna Olle Adolphsson, Carl-Anton och Alf Hambe.
Då ABBA spelade Super Trouper fick hela personalen synas på omslaget. Den dagen var jag sjuk men jag kysste ett vitt ark papper med röda läppar då Tomas Ledin skulle ha ett skrivomslag till en sin nya singel.
Jag blev där några år. Och de åren minns jag med värme. Jag skulle säga att jag upplevde en ständig känsla av utmaningar. Det var en fin tid. Att bli inbjuden till Polar Music Prize då den av de jag främst minns som min första musikaliska idol – Paul Simon – kändes det mycket speciellt. Jag tackar för denna kväll. För musiken!
Och till det pedagogiska måste Yo-yo Ma få sista ordet:
WE LIVE IN A WORLD OF 194 COUNTRIES OVER 7 BILLION PEOPLE AND MORE THAN 6000 LANGUAGES. WHAT KIND OF EDUCATION WILL PREPARE A STUDENT TO LIVE ON SUCH PLANET?
YO-YO MAY
och Paul Simon får säga hur vi kan stötta elever i deras arbeten med sången:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
