Det regnar. Dagen är jämngrå. Det gråa skvätter in sin färg över köksbordet. Jag kan älska regnet. Det får mig att famna det som är innanför, min kaffekopp, ljuset och taket skydd, fönstren som tar emot hårda slag av vattendroppar i vind. Mitt krypin. Bokläsarregn!
Men regnet gör mig orolig. Detta eviga regn. Jag tänker på jorden och atmosfären. Jag längtar till solen. Inte till solen utan att solen får komma igenom. Jag undrar varför gummistövlar säljs som aldrig förr. Jag undrar över paraplyer och regnkläder. Jag undrar över isarna där i norr och de längst ned i söder. Jag undrar över om isbjörnarna finns i framtiden. Jag tänker på flygfiskarna som flyger. Jag tänker på fröerna i jorden. Jag tänker på bina och äpplena. Eller blommorna som under en sommar förvandlas till frukt. Vad gör bin i regn?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
