Klassrummen och sinnena

Karin Bojs skriver i sin krönika: ”Resultaten visar vilken starkt kraft vårt undermedvetna är. Troligen påverkar även dofter, ljud, synintryck och vårdpersonalens beteende hur människor reagerar på en behandling. Det är något för vården att tänka på.”

Jag minns mina besök i Reggio Emilias förskolor. Där doftade det i rummen. I centrum för förskolans verksamhet fanns köket. Därifrån kom dofter av kryddor och puttrande kärl. Men inte bara därifrån. Det kom dofter av anis i ett rum, dofter av nejlikor (de där torkade som vi petar in i brandgula apelsiner under jultiden). Det gick att förnimma dofter. Och man drog in doften i sin näsa för att identifiera den och alla sinnen aktiverades när blicken föll på något vackert fotografi. Hör doften ihop med fotografiet?

Att förnimma doft väcker kreativitet. Man letar i sitt sinne efter identifikation. Man undersöker doften mot minnet och samtidigt smakar man av luften också med tungan.

Jag tog hem dofttanken, och lade på mitt fattiga kontor en skål med nejlikor och iakttog människor som besökte mig, hur de reagerade. De kom att stanna upp en mikrosekund och de andades in mer medvetet och så kom den där inre aktiviteten – och så frågan – det luktar så gott här, vad är det som kittlar mitt sinne?

Självklart kan vi göra detta i skolan. Självklart kan vi skapa rum för sinnena där. Så enkelt är det att skapa och göra. Det är egentligen märkligt att skolans mat inte omedelbart slår emot oss med sina dofter av allt möjligt – och kittlar såväl vår förmåga att identifiera och undersöka – vad är det vi ska få till lunch idag?

Och detta med ljud. Jag är ett barn av musiken. Jag fick den med min tillblivelse. Pianots toner nådde mig långt innan jag fanns. För mig har musik alltid inneburit kreativitet och sinnesstämningarna kunde förändras av några toner på ett piano – moll eller dur eller både och. Musik har alltid varit en del av mina undervisningar. Och då har det gällt all musik, madrigaler, visor, pop … ja allt.

Och att berika barn och unga med fotografier och konstverk, statyer och installationer bör vara en möjlighet. Att vila sina ögon på ett konstverk hämtat från något museum kan inte vara svårt. Vi har en interaktivitet som gör det möjligt för oss att visa upp det som finns på andra platser. Och i våra klassrum skapas rum för känslor och sinnen – ja på det sätt konst kan påverka oss. Vilka känslor vi får när vi ser och betraktar kan vi samtala om.

Beteenden för vårdpersonal skriver Karin Bojs. Beteenden hos skolpersonal tänker jag. Hur vi beter oss med barn och unga? Vi ska stå på värdegrunden och vi ska verka för värdegrunden som tjänstemän. Allt påverkar oss.

Det här inlägget postades i Klassrummet. Bokmärk permalänken.

1 svar på Klassrummen och sinnena

  1. Underbart att läsa ditt inlägg om sinnena, Anne-Marie. Jag är helt övertygad om att du har rätt i dina slutsatser. Mitt klassrum är inte inbjudande, men jag har en krukväxt och ett värmeljus i Iittalaglad på katedern och jag spelar ofta musik. Jag inbillar mig att det är viktigt.
    … Ännu en gång skriver vi snarlika inlägg nästan samtidigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.