Jag är fotograferande. Ser bakåt, ser framåt, ser åt sidan. Och så faller jag över en bänk. Slår mig illa. Illa. Längtar för en hundradels sekund hem till svensk läkarvård. Jag får omvårdnad. Is över skadat ben. Tar en taxi. I taxin glömmer jag ovetande min mobil. En timme senare står en taxichaufför vid mitt middagsbord, på en restaurang inte långt ifrån hotellet, med min mobil i handen:
– Du glömde den, sa han och sträckte fram min mobil. Hotellet sa att du kanske var här så jag chansade på att hitta dig. Här är din mobil. Have a nice evening.
Så kan världen vara! Också!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
