Femton minuters språklig samvaro innan bussen kommer

Våra ögon har mötts flera gånger. Vi har väntat ungefär samtidigt. En elev kommer och vi börjar prata. Jag vänder mig mot den som ögonkontaktat mig. Bjuder in till samtal. Och så möts vi i knapphändig italienska, tolkad arabiska och i inbjudan till svenska språket och till det arabiska. Vi prövar ljuden i munnen, de tjocka bakre ljuden i munnen, de mellersta sj-ljuden i mitten och så det där med tungan längre fram. Vi skrattar ihop. Vi är inte främlingar någon av oss. Mamman jag mötte, hennes tre barn, med sina 12 månader i Sverige. Vem är jag att inte vara nyfiken.

This entry was posted in Skriver om ditt och datt. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>