Jag sitter bra där jag sitter.
Jag ser Kungliga Biblioteket.
Om jag lyssnar hör jag författare ropa ut från bokryggarna:
Hallå – låt oss inte stå här i hyllorna – kom hit och läs!
Och så ser jag August Strindberg
stå på bibliotekstrappan och säga
att det är synd om oss människor.
Ja, idag är det nog det.
Vi läser allt mindre.
Så om några år kommer vi inte förstå att det är synd om oss.
Vi har för få ord att uttrycka våra känslor med.
Jag ser Kungliga Biblioteket från platsen där jag är.
Så många berättelser ryms där.
Så tyst det är det inte om den byggnaden.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
