Det där med tröst

P1190626

Idag på bussen med frusna tassar, men lugn som en filbunke, sökte hunden mina ögon.

– Allt är bra, sa jag.

Hunden slöt sina trötta ögon. Plötsligt trampade någon hårt på hundens tassar. Efter ett ylande skrik sökte sig hunden närmare. Lade sitt huvud mellan mig och en okänd. Värmde sitt huvud där. Sökte tröst. Två vuxna lät samtidigt händerna smeka hundens huvud. Hunden blundade.

– Jag har katt, sa mannen intill. Jag vet hur det är.

Det är det där med tröst. Att få den och att söka den.

P1190621

 

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.