Snickarboa hoppfall … !

– @annklarsson Jag åkte runt på 100 förskolor och hittade ett (1) fungerande snickarrum. Tappade lite av tron på livet då.

****************************************

Jag läser med sorg att snickarboden inte finns för små barn. Ja, snickarbodens öde kanske hör samman med att vi inte längre utbildar i hur man använder kniv för att tälja och som ett redskap för människor att skapa saker med. Allt är farligt. Kanske faller snickarboden in i det som är farligt. Det är spikar och skruvar och vassa saker. Farliga saker. Men om barn ska lära sig om verkligheten behöver de få handskas med den. Vi kan inte skydda ifrån verkligheten, vi kan skydda i den.

Jag tänker på Astrid Lindgrens Emil. Jag tänker också på Ronja Rövardotter. Jag tänker på alla Astrid Lindgrens litterära barn som alla får utvecklas i relation till det som finns i verkliga livet. Emil har sin mysse, sin bysse och en täljkniv i sin snickarbod. Och där sitter Emil i sin snickarbod och täljer trägubbar medan ilska svalnar både inom honom och utanför honom. Pappan är väl mest arg och skriker på sin förgrymmade unge. Emil kunde sitta på täljgubben och tälja trägubbar. 100 stycken blev det till slut. Det krävs en täljkniv och ett stycke ved för att göra det.

Jag tänker på min son. Han stod gärna i snickarrummet och hamrade i spikar. Han gjorde en gång en igelkott. Det var först ingen igelkott men under det roliga hamrandet och spikandet blev det en igelkott. Nu kan ni tro att jag tänker på pojkar endast men det gör jag inte.

Ronja Rövardotter är en annan bok där en kniv är en mycket viktig sak. Om den måste man ta hand om. Och varför förstår man om man läser boken!

 

Det här inlägget postades i Pedagogiska miljöer. Bokmärk permalänken.

2 svar på Snickarboa hoppfall … !

  1. Mats skriver:

    Tack!

    Bra att du inte gör det till en könsfråga. Den diskussionen är alldeles för enkel och infekterad. Det borde handla om barnens rättigheter att utforska material med hjälp av verktyg.

  2. Helena skriver:

    I brist på lokaler så har jag dragit in snickarbänken i vårt fritidsrum och där kan alla absolut samsas om utrymmena. Min förra chef tyckte det var galet att ta in en snickarbänk där, ”hur ska ni kunna jobba med en massa sågande och hamrande?”. Jo, det är absolut lite jobbigt för öronen ibland, men det är det värt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.