Arbetsglädje! Lärarnas arbetsglädje blir elevernas!

Anne-Marie Körling ‏@Korlingsord2m

Lärarna behöver arbetsglädje. Och eleverna behöver lärarnas arbetsglädje.

Jag skrev detta på Twitter. Och jag inser att orden jag skriver är viktigare än allt annat. Glädje, av alla de djup och med alla sina innebörder.

Den inre känslan av att något hänt inom mig: den där det intensiva arbetet att ta sig igenom svåra uppdrag och upptäcka den inre tillfredsställelsen av att ha lyckats, om än så lite.

Glädjen i klassrummet där lärare och elever skrattar ihop åt en berättelse. Eller lättnaden av att inte behöva kunna för man ska få lära sig. Den glädjen.

Och den djupare innebörden av glädje, som handlar om att veta att det jag gör är av vikt, så oändligt betydelsefullt för såväl för lärare som elever, att jag påverkas av det jag lär mig, att jag upptäcker något nytt och att jag kan skratta åt det jag inte förstod. Att jag fick  utmanas och att jag klarade av något som var mycket svårt. Den inre glädjen. Livskänslans hoppfulla glädje.

Glädjen över att ha lyckats och kunna säga till sig själv – Vilken fantastiskt rolig dag jag hade idag.

Och lyckan i att se eleverna arbeta, diskutera och vilja det som är i skolans uppdrag. Och att möta förälderns ögon vid skolgårdsgränsen och känna samhörighet kring eleven, barnet.

Tillfredsställelsen att sitta i lärarkollegiet och dela undervisningsidéer och diskutera varför vi gör det vi gör.

Och känslan av att jag vill aldrig, aldrig vara något annat än lärare.

Den känslan! Den arbetsglädjen!