De fem tonårstjejerna

Jag såg dem, den lilla gruppen om fem tonårstjejer.

Två var smala som trådar, välsminkade och vältaliga. De föreföll hålla för allt vad denna tid krävde av dem. Två andra lyssnade och nickade. Den femte var där utan att vara med. Hennes ansikte försökte hon hålla upp och intakt. Inte spricka upp. Bara hålla. Jag såg hennes händer hur de nervöst pillrade på väskan. Naglarna nedbitna. Byxorna en aning fel. De väntade på bussen. Det var så uppenbart att en av dem inte syntes för någon av de andra.

Så uppenbart att busshållplatsen vad den enda gemenskap de hade. Då bussen kom klev de på.