Döden skriver inga omvägar

Körling fotograferar 2013

Jag har dött en gång

Jag har dött en gång säger ett litet barn.
En annan säger att alla ska dö men jag blir kvar.
En liten flicka ropar till sin mamma:
”En livs levande skalbagge som är död!”

Jag har dött en gång.
Döden blir så olika beroende
på vilka erfarenheterna vi har.
Dödord måste prövas.
Små barn dör inte.
Gamla människor dör.
Jag är odödlig.
Om jag dör.
Ord prövas.
På prövarens villkor.

Men när förklaringar ges blir omskrivningar omvägar.
Inga ord gör döden mindre.

Att somna in, resa bort, göra en resa, fara till himlen
skapar rädsla och förvirring. Vi ska försöka sätta de
minst förvirrande orden till det som skapar så stora
frågor och tankar. Vi behöver orden för att förstå.
Astrid Lindgren visste: Hon började sina samtal
på äldre dar med att ta orden döden i sin mun.
”döden, döden, döden”.

Orden är ut-talade. Sagda. Och betyder det de
betyder.

En död hund är en död hund.
Inget annat är begravet än en död hund.

This entry was posted in Sorg. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *