Kära oss,
Jag vet en lärare som sitter i sin lägenhet och planerar för morgondagen. Hon sitter där med idéer och läroplan och vill lägga upp det hela så att eleverna kommer rusande med lust och iver.
– Det är planering, det är läroplan och det är elevernas lärande och så är det kursen som vi ska gå, sen är det schemat igen, och snart är det nationella prov, och så ska mötet i morgon handla om lite fortbildning, något nytt ska introduceras och jag som inte minns det som vi gjorde förra terminen, har ju liksom inte förstått att börja praktisera kunskaperna, men det blir nog bra … ja, så ungefär.
Jag vill så gärna lägga ett lugnande omslag, lägga plåsterord över oron. Jag tänker att Dylan Wiliam skriver så fint om läraryrket och att även de bästa lärarna misslyckas. Kanske det kan hjälpa lite …
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
