Då jag var liten fick jag en tröja. Den tyckte jag om. Jag råkade få en fläck på tröjan. På sidan. Den syntes inte för andra. För mig syntes den tydligt. Då någon sa:
– Vilken fin tröja du har!
så visade jag genast fram den där fläcken och sa:
– Den är inte fin. Den har en fläck här.
Sen tittade vi tillsammans på fläcken. Den tittade vi noggrant på. Tröjan i sin helhet såg vi mycket lite på. Till slut blev den där tröjan jag fick ”tröjan med fläcken”.
Ungefär så tänker jag att vi talar om vårt arbete. Vi säger i förbifarten att lektionen var si eller så och så håller vi fram fläcken. Den visar vi upp.
– Vi hann inte det jag planerat!
Och så börjar vi prata om det vi inte hann med trots att vi hann med så mycket och eleverna tyckte så mycket om lektionen att de vägrade gå då det var rast.
Min mamma sa:
– Varför tala om fläcken som sitter på tröjan. Varför inte tala om tröjan?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
