De vackraste resorna jag har gjort är de långsamma. Jag har rest med mina barn genom Europa. Långsamt. Med tåg. Det var vad jag hade råd till. Flyg och charter kändes inte alls som en resa. Det var bara att byta plats. Ett slags ”VIPS” så var man där och inte här. Den första resan gick till en by i Grekland. Tåget tog dagar, timmar, oändligheternas tider. Den andra resan gick till Italien, den tredje och fjärde resan gick till södra Spanien.
Resorna tog minuter, timmar, dygn och dagar. Vi reste över gränser, från svenska gränsen över till det danska landet, till det tyska och till… och vi satt i timmar och tittade ut på omgivningarna, såg begravningsföljen och kistor, såg djupa dalar och ofantligt höga berg, vi åt konstiga smörgåsar vid någon station där vi plötsligt inte förstod språket, vi lekte, läste och sov i ett dunkelidunkande som aldrig någonsin var obehagligt, otrevligt eller långsamt.
Den första resan var den längsta. Då var min yngsta son nästan tre år. Han var idel nyfiken med den lilla ryggsäcken fylld med leksaksnödvändigheter… och stornallen under armen. Vi hade börjat vår färd. Tunnelbaneturen den gången var vår biljett ut i världen. Väl framme vid Stockholms Centralstation hoppade och skuttade den där lilla vackra ungen:
– Vi är framme i Grekland!
Anne-Marie
Hej! Nu är jag här och inte där. Gillar bilden väldigt mycket. Jag är lite besatt av bilder just nu. Har precis lärt mig att de flesta människor i vår kultur skulle läsa din bild som om tunnelbanan går i uppförsbacke. Jag provade att spegelvända den och då är det nedförsbacke som gäller. För mig ska tilläggas, alla läser inte bilder så, Johnny gjorde det inte vilket var nästan än mer intressant. Min favoritfråga hur tänker du då? Väntar fortfarande på svar. Kameran med 20mm objektivet kostar 8000. Letar efter en sponsor :). Kram
Jag vet – den är dyr. Jättedyr! Men å andra sidan jätterolig. Vilken fråga hade du inte fått svar på. Aha, den var inte till mig. Min favoritfråga är – Berätta? Må gott A-M