Njuta av utsikterna

Så lätt det är att inte se. Hur mycket blundar vi för? Hur mycket glömmer vi bort att vi har? Äger? Möter?

Det är så lätt att se ut mot det som är ovanligt? Det som är långt borta? Det är så lätt att se det stora. Men det där lilla? Ser vi det?

Jag tänker så mycket sedan min resa till Syd Afrika. Jag tänker på mitt liv, min rikedom av vänner, andra, barn, hus, tak, hem, skola, arbete, mailadress, värme, kyla, mjölken på bordet, den mjuka sängen och jag utsiktar mot det som är runt omkring mig. Jag har alltid sett åt det lilla hållet, mot det lilla i det stora. Jag har upptäckt att det har varit en av vägarna att uppleva och att se något större.

Jag läste Mankells ord om utsikt:

Den vackraste utsikt han visste var den över sin hustrus ansikte.

När såg vi så på varandra?

Kanske vi ska börja där?
SE!

Anne-Marie