Vi är våra vägar. Vi kan gå din väg, vi kan gå min väg, ibland kan vi gå på samma väg men ändå gå i olika riktningar. Ibland kan man gå varandra till mötes, ibland måste man gå varandra ifrån, ibland får man se upp så att man går på en väg, ibland finns det inga vägar, då får man skapa sig en väg. Ibland gör jag det. Skapar mig en väg. Då brukar jag få jobba. Vägen ska skapas genom ett första kliv, eller en tåspets ned i myllan för att kolla om den bär. Om den inte bär får man börja bygga en väg. Det är knepigare. Då måste man verkligen vilja ha vägen och se dess möjligheter.
Bilden har inget med innehållet att göra. Den kom i min väg.Så är det med vägar. Något kommer i vägen. Vi använder det uttrycket lite fel, att något kommer i vägen. För att något ska hindra framfarten på vägen måste vi också ange hur stort och omfattande det är som kommer i vägen annars kan brukar sådant som kommer i vägen inte alls hindra.Det som kommer i vägen kan istället tillföra.
Som den här bilden!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det fanns en indianhövding från det stora landet i väst, som åkte runt i Sverige och förde fram sitt budkskap för några år sedan. Han sa något som jag fastnade för, apropå vägar…” Den rätta vägen finns inte, men börjar man gå så blir den.”
Dagens youtubeklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=3DBo2Aa-aVA
Kloka ord Anne-Marie!
Bilden kom i min väg också.
Som berikare.
Som nyfikenhetsväckare.
Mannen med den uttrycksfulla, själfulla, litet
uppgivet sorgesamma blicken – vem är han?
Jag minns inte var jag tog den där bilden, men jag tyckte om den. A-M