Bara-vara-dag! Det är så konstigt att vi säger ”bara” som en slags ursäkt för att sträcka ut oss i oss själva, vicka på tårna i höggräset, sippra på kaffet i alla evigheter, läsa tidningen från förra året med stor nyhetsnyfikenhet, glutta i gamla fotoalbum, småprata med en vän om nästan ingenting men ändå om allt, promenera över stockar och stenar och titta upp mot himlen och tänka – och här går jag och bara finns!
Anne-Marie