Promenaden utan dike

Det är så skönt att följa en väg, en stig, ett spår. Vägen, stigen, spåret kan trots att den är enkel att följa innebära att man tar en avstickare, går en annan väg, eller vänder tillbaka för att man förlorade något på vägen. Jag har funderingar över vägen som metafor. Håller den verkligen?

Anne-Marie

This entry was posted in Frågekonsten. Bookmark the permalink.

3 Responses to Promenaden utan dike

  1. sspirit says:

    Det tror jag verkligen på. Vandringen på olika vägar, stora som små. Vandringen är ett av människans primära behov, det är svårt att alltid sitta stilla på samma plats. Vandra efter föda. Födan för kroppen, sinnen och själen.

  2. Plura says:

    Visst gör den det.

    Man brukar kalla dom såm söker vägen för stigfinnare. Och dom väljer inte alltid den breda motorvägen för att komma fram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.