Frågor att ställa eleverna där hemma

DET FINNS RISK FÖR ATT FRÅGORNA KÄNNS SOM KORVSTOPPNING!

Föräldrar frågar sina ungar så stora frågor. För mycket länge sedan höll jag lite frågekonst för några föräldrar. Det vill säga – jag förändrade de frågor de själva ställde sina barn till samma sorts frågor fast till dem och deras arbeten:

– Hur var det i skolan idag?                 jämför med frågan        – Hur var det på Volvokoncernen idag?

Man måste bryta ned sina frågor till det mer handbegripliga om man vill veta något om skolan. För om du arbetar inom Volvokoncernen så måste ditt naturliga svar bli – Jag vet inte! Så svarar barn sina föräldrar. Nej, barn är snällare än så. De gör antingen föräldrarna glada och svarar – Bra! eller så gör de föräldrarna oroliga genom att svara – Dåligt!

Det sista svaret kan vara ett svar för att få uppmärksamhet. Om man svarar att det är bra så fungerar vi i Sverige på detta viset. När något är bra petar vi inte ett dugg i det. Men när något är dåligt. Då reagerar vi med ryggmärgen. Vi måste dit och peta. Vi måste få nys om exakt vad som var dåligt och ännu hellre – hur dåligt var det? Hur mådde du då? Hur känner du dig? Behöver du en kram? Vill du ha kärlek och en glasspinne? Stackars dig.

Det kan ibland vara så att barnen handskas med den stora VOLVOKONCERNfrågan och svarar så att de får den uppmärksamhet de verkligen behöver av sina kära föräldrar. Och att säga att det är dåligt i skolan det ger omedelbar respons. Men nu är jag lite raljerande och allvarlig. Om man gång efter annan får höra att det är dåligt i skolan bör man omedelbart göra något åt detta. Så är det. Dessvärre är vi en aning programmerade att lägga fokus på det dåliga och inte det som är bra. Och ungar handskas med närhet till sina föräldrar. Om de får närhet och uppmärksamhet av föräldrarna kring det som är dåligt så självklart vill de skapa den möjligheten.

Jag har lite frågeförslag, ni får pröva, för ni känner ju era barn:

– Smakade potatisen annorlunda mot potatisen igår?

– Hur blev du utmanad i matematiken idag?

– Hur mycket åt du av de rivna morötterna?

– Hur gör du när du ska vässa pennan?

– Hur utmanade undervisningen dig?


– Berätta hur du lärde dig ett ord idag?

– Kommer du ihåg hur många gånger du räckte upp handen idag? (Det gör lite ont i mig när jag skriver den här frågan men den kan öppna upp för en hel del reflektioner om ditt barns engagemang – men jag är inte för en klassrumsorganisation där man ska räcka upp handen)

– Berätta något som din lärare sa idag?

– Hur låter klockan då det ringer in?

– Hur många knäckebrödsorter finns det i matsalen?

– Hur många redskap får du använda dig av i slöjden?

– Berätta om symaskinen, vad tycker du bäst om?

– Jag gillar röd sytråd, hur väljer du sytråd i syslöjden?

– Hur ofta kan man slicka på en slickepott i hemkunskapen?

– När ni sjunger i musiken hörs det till rektorn då? Berätta hur högt det låter?

Alla frågorna är av det öppna slaget. Det betyder att barnet kan gå i dialog med dem och inte bara svara ja eller nej. Om man frågar om redskapen i slöjden så kommer ju barnet sannolikt att nämna några. Då kan man ju ta det fina tillfället i akt och berätta om sina egna träslöjdsminnen.

De här frågorna pekar in mot innehållet i undervisningen och elevernas lärande. Om barnet berättar kan ni tillsammans börja samtala om skolan. Gärna med positiva och nyfikna förtecken.

Anne-Marie

This entry was posted in Frågekonsten, Värdegrunden and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>