Jag har länkat i facebook om mitt inlägg kring läsning och fick detta fantastisk fina svar där, vilket givetvis plockas in här i bloggen, jag tackar storligen tänkaren och låter er läsa:
Hej Anne-Marie
Jag tittade in som hastigast i morse innan jag började läsa dagens hög av måste-läsning.
Men vad jag tänkte är att man väl ändå kan säga att det är skillnad på vad och hur man läser. Den långsamma läsningen, fördjupningen, kan den jämföras/jämställas med den ofta snabba läsningen i dag? Tänker att det är lite som att kasta i sig en hamburgare på McD (jättegott) eller äta en 3-rätters måltid i lugn och ro … All läsning är bra och orsaken till varför behöver inte graderas, men skilda läsningar kräver och ger olika saker – så därför är ”läsning” ett alldeles för brett begrepp för att kunna diskuteras som ETT.
Måste hasta vidare! Jag återkommer till din blogg en annan gång!
Böcker jag har läst 2026:
Vad bra och tankvärt.
Läsning kan också beskrivas i termer av den som författat texten. Det är ju inte alltid svårasmält läsning är tungt att läsa.
Just nu håller jag på att läser den ruggiga berättelsen från gettot i Lodz. Steven Sem Sandberg har verkligen lyckats göra en bladvändare av ett så svårt ämne som människors beteende och handlande i en instängt miljö.
Däremot var det något svårare att smälta Herta Müllers berättelse trots att boken var tunn. Det var inget bladvändande där. Om det beror på ordkargheten i hennes språk eller inte ska jag låta vara osagt. Där tvingades man tänka till och det hjälpte att varit i Rumänien för att förstå utsattheten mot Securitate.
Så läsning är aldrig entydigt.
Frågan om läsning är aldrig entydig, utan mångtydig. Jag tror vi ska bekänna oss till läsare, oavsett! A-M
Pingback: Hur tänker du, människa? Och hur läser du? « metabolism