Mötet i all hast

Jag kom springande runt ett hörn. Jag mötte en mamma med barnvagn. Mamman såg stressad ut. Då tittade jag på barnet i vagnen. Den lilla lyste upp i ett leende och en spontan och uppriktig glädje. Jag var glad att få vara mottagen. Jag speglade alltsammans tillbaka till barnet.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Mötet i all hast

  1. FrökenGunilla skriver:

    Men, precis så är det! Att spegla en människa. Så tydligt det blir med ett litet barn. Så tydligt att det är just det vi måste göra i klassrummet. Med stora och små barn. Och i personalrummet. Spegla.
    Le mot ett barn och det ler tillbaka, med hela kroppen! Så ska vi bemöta eleverna.

Kommentarer är stängda.