Jag tänker så här: Lärare vill väl och vill mycket. Det här går inte riktigt ihop. Vill väl betyder att intentionerna är goda och yrket sätter sig i utförande riktning. Vill mycket är vårt hinder. Vilja mycket är solitärens inre röst. Vilja lyckas, vilja nå alla, vilja utveckla, vilja se, vilja alla mål, vilja vara god, vilja vara bra, vilja vara på topp, vilja ha en bra klass, vilja få en bra klass, vilja….
och då tänker jag att vi kanske ska sänka ribban och tänka i termer av psykologi och Donald Winnicut – Good enough.
Good Enough betyder att man i andras ögon blir mänsklig. Det betyder också att man inte gör sig ensam utan en bland flera. Så tolkar jag detta good enough. Om man tänker sig att man är en lärare med ambitionerna att bli bäst och bra så är man fast i tänkandet om att det går att tävla och att man har något som är rätt och fel. Det senare är kanske det viktigaste. Att vi lärare också lever i den kultur vi måste bryta ned. Det som är rätt och fel.
Good enough skapar utrymme för detta. Det är mänskligt att bjuda in till samspel. Det är mänskligt att inte förstå allt, det är mänskligt att säga – jag vet inte, jag kan inte! Det är mycket utvecklande att säga – Kan du hjälpa mig? Får jag fråga dig om lite inspiration till mina lektioner i geografi? Elller du som har undervisat så länge – hur introducerar man futurum på ett spännande sätt?
Den lärare som sätter ribban vid det mänskliga good enough kommer öppna upp för samspelet. Det gör att relationen till eleverna förändras. Läraren blir samspelande. Det är dags för det nu – vi lever i ett kommunikationssamhälle. Där är vi alla lärande. Och ordet SHARE lyser starkare. Det gör att frågan om hur kan ställas i mångfald!
I möten lär vi av varandra men det krävs att vi verkligen också vill lyssna, att vi respekterar den vi möter och är ödmjuka inför mötet. När dialogen då uppstår kan vi tillsammans lyfta berg! 😉
Lyssna är större! Tack Lisa! Vi kanske kan lyfta ett berg ihop! Gillar tanken. Stort blir det och kraften gigantisk. //A-M
Njutbar läsning! Jag är övertygad om att vi når längre om vi känner oss nöjda med det vi åstadkommit istället för att oroa oss för allt vi skulle vilja men inte hunnit. Det är lätt att inte se skogen för alla träd.