KÖRLING FRÅGAR

BARN AV SITT SPRÅK

BARBRO LJUNGSTRÖM PÅ UR

Berätta om din tanke bakom programmen? Hur tänker du? Vad är din barnsyn?

Uppdraget tilldelas mig, sen formar jag det själv. Jag letar med slagruta efter skolor och pedagoger genom vilka jag kan tala. Jag går helt på intuition. När jag känner att jag hittat något som låter sig återges, då börjar jag samla in material. Ibland måste jag stoppa, kommer inte ända fram. Ibland utvecklar sig något framför mina ögon som till och med är bättre än det jag förväntat. Jag förmedlar det jag tror på, det jag skulle vilja se mer av i skola och samhälle, och det jag vill mana till efterföljd av.
Jag blir besviken på en bekant som är lärare, när hon säger att hon inte sett mina program. Besviken för att jag vill veta vilket intryck programmet gör på henne, besviken för att jag inte med ord kan säga det mina bilder förmedlar. Där, i programmen, säger jag vem jag är och vilken barnsyn jag har.

Min barnsyn har också formats av personer jag skulle vilja namnge. Elisabeth Arnér, Erik Sigsgaard, Birgitta Knutsdotter Olofsson och du själv, är några av många personer jag under mitt arbete med skolprogram har fått träffa. Ni har alla öppnat mina ögon och fått mig att skämmas för att jag gått blind genom moderskap och barnuppfostran. Barn har rätt, barn är oslagbara, barn är okränkbara. Så borde det vara, men dagligen kränks barn, fysiskt och psykiskt, bakom stängda dörrar och inför öppen ridå.
Kunde jag ändra på detta det allra minsta lilla, vore jag glad.

Vad betyder ett ord för dig? Jag minns när du kläckte titelseriens namn eller rubrik, då vandrade du från mitt pedagogiska kök ut i den vilda staden och tänkte dåtid och nutid, framtid? Hur kom den där titeln till programserien? Vad betyder barnet i språket för dig? Hur var du själv som litet språkbarn?

Seriens titel kom till mig, just som du säger, när jag vandrade på Söder. Konstruktionen Barn av sin/sitt har jag alltid tyckt varit vackert klingande: Karl Gerhard sjöng: Han är ett bedårande barn av sin tid och Fogelström kallar Emelie, Lotten och Hennings dotter, och hennes generation Barn av sin stad i den stora romansviten om Stockholm. Fogelströms romantitlar är mångbottnade och det är sådana titlar jag letar: Titlar, som är musikaliska, innehåller enkla, svenska ord, associerar i oväntade riktningar, vänder på ordens gängse betydelse, innehåller viktiga nyckelord är vad jag försöker skapa. Barn av sitt språk är en titel man måste tänka på en eller två gånger för att riktigt förstå. Man kan lägga egna och olika innebörder i den titeln.

Men oftast kommer bara titlarna till mig: Minnen kan inte förintas, Jag kom utan skugga, Bortom bot, Det finns inga pjåskiga barn, Jag kommer aldrig att tystna, Is och människor, Leka livet, Små barn – stora rättigheter, Bortamatch på hemmaplan, En katalan i huvudstan, Spegelkvinnan från Prag……

Jag var ett språkbarn, som skrev dagbok och dikter. I det berättandet började allt

Då man filmar och producerar film ur levande livet, i klassrum och i lärares närhet, måste detaljerna framträda och skolan förundra? Vad är det fina med svensk skola tänker du?

Jag ser mycket jag tycker om, och sådant jag inte tycker om och blir upprörd över det. Men det bestående intrycket av de enheter och grupper av pedagoger och skolpersonal jag möter (viktigt tillägg eftersom det bara handlar om mina möten och inte någon allomfattande överblick) är att det finns så många entusiastiska, passionerade och kompetenta och i ständig utveckling varade, hårt arbetande  människor inom den svenska skolan, förskola och fritidshem inkluderade.