Jag vaknade med en pedagogiska tanke. Och vips var jag klarvaken! Klockan tickade på… fyra.noll.noll och så avslutade jag klockan fem.ett.noll.
Och utanför var det tyst och snöflingorna lade sina lätta ord på det tjocka manus som snötäcket utgör och skrev sig vidare in i vintermörkret. Jag såg mina ord i mörkret. De egna orden inbjuder mig till skrivande fortsättning! Jag tackar dem för det!
Jag sov inget vidare och vaknade tidigt och därmed vaknade även min kreativitet. Ofta är jag som mest kreativ när jag inte borde vara det – när jag ska somna på kvällen eller när jag vaknar till och egentligen borde somna om. Knepigt, men bara att tacka och ta emot. Så jullovet fick göra uppehåll för lite arbete och det går finfint. God fortsättning! :o)
Jag tror på sömnen och kreativiteten som frigörs då vi sover. Jag litar alltid sovandets möjlighet. Må gott Carina! A-M
Känner igen mig! 🙂
Fantastiskt! Kanske behövs en julledighet för att sådant ska uppenbara sig. 🙂