Category Archives: Personligt skrivande om …

Det vänds om i sängar. Det somnas om på kuddar. Det finns staplar i Pisarapporten. Vi vrider oss under skoltakets täcke. Vi ska göra det. Vi ska ta oss upp.    Inlägg som berör samma teman: Högläsning som tar upp … Continue reading →

Jag ska vara vaken hela dagen! Från ungefär klockan nu till klockan sen. Om tiden tickar på så tickar jag också på. Om tiden finns för en kopp kaffe så finns jag vid en kopp kaffe. Om tiden inte är … Continue reading →

Hur skapar man en titel till en bok man själv skrivit? Titeln ska inte bara beskriva något utan också locka någon. Titeln ska berätta om innehållet men samtidigt inte säga för mycket. Jag är i sökstadiet. Kastar upp alla titlar … Continue reading →

Sedan i fredags har jag läst manus. Noggrant. Högt. Korrekturläst. Tagit bort onödigheter. Tvättat meningar. Lagt till tappade ord. Läst om. Läst igen. Strukit. Skrivit till. Låt säga att jag lagt ned 4 timmar under fredagen, 10 timmar under lördagen … Continue reading →

Jag går där bland gravarna. Jag går där i minneslunden. Kyrkogården inom mig har inga kors. Ibland ställer sig min pappa upp ur det döda rummet, säger något och klappar mig på min barndomskind. Ibland hör jag min mammas skratt, … Continue reading →

  Hunden och jag. Jag är påkopplad. Hunden kopplad. Bundna! Hunden och jag. Hunden är svart. Jag också. Allt annat är i färg. Trendhund. Hunden och jag. Vi ser en råtta. Han reser ragg. Jag känner äckel. Rått. Hunden och … Continue reading →

Jag har förmånen att ha samtal med lärare. Och jag måste skriva om glädjen att tala en stund per telefon. Rösten från ett annat klassrum någon annanstans blir nära och blir levande. Och frågorna gemensamma. Jag lyssnar. Skolsverige talar och … Continue reading →

Det sitter en mamma på en buss. Vid sidan av henne ett barn. Barnet ser på sin mamma. Mamman ser på sitt barn. De är resande. Till skolan. I ett nytt land, på en buss, på väg till en skola. … Continue reading →

Under skylten Västerås C Mannen med ett pekfinger mot sin haka. Tåget stampar minuter. Nya resenärer lägger väskor på hyllor. Vi sitter ihop. Så långt ifrån varandra. Färdas mot Örebro. Lämnar inte diktarens stad. Inlägg som berör samma teman: ”Som … Continue reading →

Bara ordet – kanelbulle! Den där bullen som funnits sedan min barndom. Den där man åt genom att bryta av en bit i början och så äta sig in mot mitten där den största klicken kanel, smör och socker fanns. … Continue reading →