Kategoriarkiv: Rena rama nonsenskriverierna!

Den blåa himlen finns någon annanstans. Horisonterna är olika och skiljer vägar och utsikter från våra inre. Jag ser en bro över mörka vatten. Med raska steg tar jag första klivet över och fortsätter vandringen på andra sidan.

Ett kilo önskan, en råge verklighet, en knippe nyfikenhet.

Två kryddmått stress. Tre deciliter spring. Två nävar hopp!

När jag var barn kastades man ut i det fria klockan nio. Då fick man gå ut helt enkelt. Ibland var det vinterdagar där snön låg i gnistrande drivor och kylan knackade på med frost och isvindar. Man fick klä … Läs mer →

Lördagarna ska inte bära vardagens oro. Lördagarna ska inte vävas in med onsdagens brist av tid eller innehålla de där bråkiga orden som gjorde att magen blev valnötsliten.   Lördagen ska heller inte ha några regler, inga sällskapsspelsaktiviteter, inga promenader … Läs mer →

Om man promenerar med en hund så promenerar man med en hund. Tror man. Hunden stannar och hälsar på människor, springer efter löpare som springer fort, ger sig i kast med vandrarstavar. Är man ute med en hund är man … Läs mer →

Lördagen ligger och kurar med sitt löfte om ledighet över alla gränser. Man kan sova hur länge man vill. Läsa tidningen i timmar. Dricka 12 koppar kaffe och mumsa i sig tre mackor till. Man kan städa och dra dammsugaren … Läs mer →

Den tunna hinnan mellan att förstå och inte förstå. Den tunna hinnan mellan att känna sig sedd och inte sedd. Den tunna hinnan mellan glädje och sorg. Den tunna hinnan mellan det uttalade och det tysta. Den tunna hinnan mellan du och … Läs mer →

Huttrar! Hungrig! Hänförd! Hutlös! Hemifrån!

Utanför biter vattendropparna fast vid grenarna. Stannar isstilla. Orörliga. Luften är vit. Horisonten ryker luft. Genom husets rör rinner vattnet fritt. Underverk egentligen. Vattnet genom kaffeapparaten likaså. Doften av nybryggt. Kaffe!