Category Archives: Personligt skrivande om …

Kvinnan med barnvagnen såg bekymrad ut. Orolig. Hennes vagn var ny. På håll såg jag henne. Hon gick stod framför rulltrapporna. – Behöver du hjälp, sa jag. – Jag behöver hjälp, vågar inte åka rulltrappan med barnvagnen. Första gången. Jag … Continue reading →

    Jag minns. Mitt liv var en aning kaotiskt. Eller rättare sagt. Runt omkring mig var det en aning kaotiskt. Min pappa mådde nog inte så bra, sämre än jag visste om.  Det påverkade lugn och ro och ordning … Continue reading →

  Mannen for ut. Han var arg. Missat en tid. Tåget hade avgått. Kvar stod mannen med sin sena ankomst och ett tåg som gått. Ilskan som han kände levde han ut mot kvinnan vid biljettdisken. Han var yvig i … Continue reading →

Hunden och jag. Det är just precis då som hunden förstår att det inte är vi två. Jag ska gå. Hunden ska stanna. Jag stänger dörren. Han har inget val. Det har jag. Hunden och jag. Det är ingen selfie. … Continue reading →

Hunden och jag. Jag nosar inte upp som hunden gör. Hundens nos går över osynliga spår. Hunden ger sig av, följer spåret och inget ser jag. Möter en annan hundägare. Hunden han leder skulle bli en tryffelhund. Nu ska hunden … Continue reading →

Ur min diktskrivarhjärna: ”Utanför viskar träden till varandra om knopparna de är havande med. Fåglarna sjunger opublicerade artiklar. Om våren.  Ännu hemliga.” Inlägg som berör samma teman: Bloggkärleksveckan – min kärlek! Jag högläste ur min bok ”Läraren inom mig” Definitivt … Continue reading →